Ja, det var nårga år sen, jag kunde kalla mig det 
När är det endå så att en lite, mycket liten trend har nått oss, man vill att jag ska sjunga på barnens dop… Kanske för att vara snäll, va vet jag. I alla fall så sjöng jag ju för två helger sen, på Amandas dop, och det gick väl så där, jag är mer en sångkråka nu för tiden. Har väl trots att det gör ont att erkänna det, faktiskt rökt sönder min röst.
Hur som helst, nu är det så att en sång, vargsången, är beställd till Neos dop på lördag. Lilla O skall kompa på gitarren. Vargsången är den ur Ronja Rövardotter, som Lovis sjunger för sitt barn när hon ska sova, alltså en vaggvisa. Detta gör att det känns mer rätt att sjunga den som en sådan, att ikläda sin röst en tröstande lågmäld ton, är inte det lättaste. Men jag tror vi fick till det igår, tränade ett antal gånger, och avslutade med att åka ner till mor och far för att testa, oifs inge smart, för mamma säger alltid att det låter fint, oavsett. 
Men det var kanske det jag ville höra nu! Självförtroendet när det gäller röstresurserna är väl kanske inte på topp
